Ett av de allra vanligaste sätten att forma och bearbeta metall är tråddragning. Det görs med olika metaller, som järn, koppar och aluminium etc. En metalltråd kan dras ända ner till dimensioner på 0,01 mm, beroende på vilket material du väljer.
Tekniken är i princip densamma som för 200 år sedan. Metalltråden förs genom ett hål i en s.k. dragskiva, som drar ut tråden. Ju finare och tunnare tråd du vill ha, desto fler gånger behöver tråden dras genom dragskivan, i allt mindre hål för varje gång.
Här i Gnosjöområdet finns en stark tradition av entreprenörskap och framåtanda, och regionen är vida känd för sitt företagsklimat. Och tråddragningen har i allra högsta grad bidragit till denna utveckling.
Så började det
Mot slutet av Sveriges storhetstid arbetade många av de småländska bönderna på vapenfabrik. Det var svårt att försörja sig på den magra jorden, och det var nödvändigt att söka sin inkomst på annat håll.
När Sveriges stormaktstid till slut var till ända, fanns inte behovet av nya vapen. De många bönderna som arbetade på vapenfabrikerna i Jönköping blev utan arbete. Men de hade en gedigen utbildning och de visste hur man bearbetade järn.
Denna kunskap kom till användning, när de började starta upp smedjor och hamrar. Ännu fler av de forna vapensmederna startade upp tråddragerier hemma på gården. Med tiden lärde man sig dock att utnyttja vattnets kraft, och trådtillverkningen flyttade till vattendragen.
Vid 1800-talets slut fanns det långt över 100 tråddragerier i runt om i de småländska skogarna. Man gick till fots för att hämta järn från bruken i Eckersholm, Nissafors och Götafors. Den 1,5 mil långa sträckan kallas än idag ”järnbärarleden”.
Det var hårt arbete. Man lämnade hemmet tidigt på måndagens morgon, och stannade hela veckan. Med hjälp av en bit fläsk smörjde man tråden, som med vattenkraft drogs genom dragskivan. För varje gång man drog tråden, flyttades den över till ett mindre hål – ända till önskad tjocklek var uppnådd.
Så småningom kom man på idén att börja bearbeta tråden på olika sätt. Man började tillverka strumpstickor, nålar och andra småsaker. Detta gjordes för hand, men efter hand kom de första maskinerna, och man började väva metallnät av tråden. Ett produkt som snabbt blev omåttligt populär.
Och där, vid de småländska vattendragen på 1800-talet, lades grunden till det som kallas för ”Gnosjöandan”.